time of your life
Vet ni? Det vackra med livet är inte vad det ger oss. Utan det är vad vi kan göra av det.
Jag satt här i min ensamhet och lyssnade på Good Riddance. Och som vanligt när jag lyssnar på nostalgisk musik så blev jag lite nedstämd. Jag tänkte på dig. Och det var vidrigt att påminnas om den glädjen, lyckan som jag kände då, trots allt som hände. Jag tänkte att då kunde jag göra så mycket, hade så många vägar att gå. Och nu? Nu förstör jag bara mitt liv. Jag föser iväg mina vänner, jag tar inte chanser och jag orkar inte anstränga mig.
Men så insåg jag att om jag känner mig fångad i mitt eget liv så betyder det att jag är friare än någonsin, men inte vågar se om mina vingar bär. För tänk om jag faller?
Jag har ju själv märkt hur jag har börjat hela mig själv på senaste tiden. Och nu är det dags för omgivningen. Jag ska börja bry mig om mina vänner mer. För riktiga vänner är ovanligt, och man måste ta hand om dem. Jag ska börja anstränga mig i skolan. Jag ska börja att inte ge upp så lätt. Och det kanske misslyckas. Det kanske misslyckas gång på gång, men isådanafall så ska jag försöka igen. För till slut kommer jag att lyckas.
Och om jag mår sämre nu än jag gjorde för typ två veckor sedan, så måste jag våga lita på att det kommer att gå över. Om jag börjar tycka att jag är tjock igen så borde jag veta att det inte är sant. För det är vad andra säger. Och även om det är svårt att lita mer på de personer som älskar en än sig själv så är det kanske det man måste, ibland.
För man måste våga. Det är det livet går ut på.
Jag satt här i min ensamhet och lyssnade på Good Riddance. Och som vanligt när jag lyssnar på nostalgisk musik så blev jag lite nedstämd. Jag tänkte på dig. Och det var vidrigt att påminnas om den glädjen, lyckan som jag kände då, trots allt som hände. Jag tänkte att då kunde jag göra så mycket, hade så många vägar att gå. Och nu? Nu förstör jag bara mitt liv. Jag föser iväg mina vänner, jag tar inte chanser och jag orkar inte anstränga mig.
Men så insåg jag att om jag känner mig fångad i mitt eget liv så betyder det att jag är friare än någonsin, men inte vågar se om mina vingar bär. För tänk om jag faller?
Jag har ju själv märkt hur jag har börjat hela mig själv på senaste tiden. Och nu är det dags för omgivningen. Jag ska börja bry mig om mina vänner mer. För riktiga vänner är ovanligt, och man måste ta hand om dem. Jag ska börja anstränga mig i skolan. Jag ska börja att inte ge upp så lätt. Och det kanske misslyckas. Det kanske misslyckas gång på gång, men isådanafall så ska jag försöka igen. För till slut kommer jag att lyckas.
Och om jag mår sämre nu än jag gjorde för typ två veckor sedan, så måste jag våga lita på att det kommer att gå över. Om jag börjar tycka att jag är tjock igen så borde jag veta att det inte är sant. För det är vad andra säger. Och även om det är svårt att lita mer på de personer som älskar en än sig själv så är det kanske det man måste, ibland.
För man måste våga. Det är det livet går ut på.
Kommentarer
Trackback
