It's the only thing that slowly stops the ache.

Tittar ned på armen och blir besviken på mig själv. Vet inte hur ärlig man ska vara i bloggen. Bråkar, blir besviken, hatar, ledsen och saknar. Olika människor.

Men imorrn ska jag fan le och vara glad och inte förstöra stämningen.

Ibland orkar man bara inte mer.

Fan. Ibland kan man bara inte sluta gråta, right ?

Okej men det är inte nån jävla uppmärksamhet jag vill få med dethär inlägget. Jag vill bara säga att
svik aldrig en nära vän. För du kommer ångra dig. Som fan.

Fan, jag pallar inte.
3 månader snart.

Infected mushroom <3



No me acuerdo lo que paso
No me di cuenta ni que me pego
Todo da vueltas como un carrusel
Locura recorre todita mi piel

Wake me up before I change again
Remind me the story that I won't get insane
Tell me why it's always the same
Explain me the reason why I'm so much in pain

Wake me up before I change again
Remind me the story that I won't get insane
Tell me why it's always the same
Explain me the reason why I'm so much in pain

Before I change again...
Remind me the story that I won't get insane
Before I change again...
Remind me the story that I won't get insane

Perdiendo, perdiendo, voy perdiendo, perdiendo,
voy perdiendo, perdiendo, voy perdiendo, perdiendo, voy perdiendo, perdiendo,
voy perdiendo, perdiendo, voy perdiendo, perdiendo, voy perdiendo, perdiendo,
voy perdiendo, perdiendo, voy perdiendo, perdiendo, voy perdiendo, perdiendo.
Voy perdiendo el suelo.

Insane, Insane, Insane, Insane ,Insane,
I'm becoming insane
Insane, Insane, Insane,Insane,
I'm becoming insane
Insane, Insane, Insane, Insane,
I'm becoming insane
Insane, Insane, Insane, Insane,
I'm becoming insane
Insane, Insane, Insane, Insane,
I'm becoming insane
Insane, Insane, Insane, Insane,
I'm becoming insane




-

Two roads split off from here,
and my life goes running in opposite directions.
Exaggerating the barrier between who I am,
and who I want to be.

I wanted to be the breath of fresh air,
when everything smelled so insincere.
But this taste still lingers in my mouth,
deceit has ways of sticking around.
And I'm ready to disappear,
vacation seems far... seems far from here.

Note to self:
I miss you terribly.
This is what we call a tragedy.
Come back to me,
come back to me,
to me.
Note to self:
I miss you terribly.
This is what we call a tragedy.
Come back to me,
back to me,
to me.

I can feel my mind wandering again.
Into where I don't know,
and will I ever get home?
Time starts moving, faster than I can.
And I'm sick of this scene,
I need to break the routine.
I can feel my mind wandering again.
Into where I don't know,
and will I ever get home?
Time starts moving, faster than I can.
And I'm sick of this scene,
I need to break the routine.

Two roads split off from here,
and my life goes running in opposite directions.
Exaggerating the barrier between who I am,
and who I want to be.

Which part of me is lost?
I feel so close,
and yet I am so far.
Which part of me is lost?
I feel so close,
and yet I am so far.

Du...

Fattar du hur ont det där gör att läsa? Fattar du hur illa du gör mig överhuvudtaget utan att tänka på det eller ens veta om det?
Nej. Det gör du ju inte.


This is how you remind me of what I really am.
This time I'm mistaken, for handing you a heart worth breaking.

time of your life

Vet ni? Det vackra med livet är inte vad det ger oss. Utan det är vad vi kan göra av det.

Jag satt här i min ensamhet och lyssnade på Good Riddance. Och som vanligt när jag lyssnar på nostalgisk musik så blev jag lite nedstämd. Jag tänkte på dig. Och det var vidrigt att påminnas om den glädjen, lyckan som jag kände då, trots allt som hände. Jag tänkte att då kunde jag göra så mycket, hade så många vägar att gå. Och nu? Nu förstör jag bara mitt liv. Jag föser iväg mina vänner, jag tar inte chanser och jag orkar inte anstränga mig.
Men så insåg jag att om jag känner mig fångad i mitt eget liv så betyder det att jag är friare än någonsin, men inte vågar se om mina vingar bär. För tänk om jag faller?

Jag har ju själv märkt hur jag har börjat hela mig själv på senaste tiden. Och nu är det dags för omgivningen. Jag ska börja bry mig om mina vänner mer. För riktiga vänner är ovanligt, och man måste ta hand om dem. Jag ska börja anstränga mig i skolan. Jag ska börja att inte ge upp så lätt. Och det kanske misslyckas. Det kanske misslyckas gång på gång, men isådanafall så ska jag försöka igen. För till slut kommer jag att lyckas.

Och om jag mår sämre nu än jag gjorde för typ två veckor sedan, så måste jag våga lita på att det kommer att gå över. Om jag börjar tycka att jag är tjock igen så borde jag veta att det inte är sant. För det är vad andra säger. Och även om det är svårt att lita mer på de personer som älskar en än sig själv så är det kanske det man måste, ibland.

För man måste våga. Det är det livet går ut på.

RSS 2.0