It's the only thing that slowly stops the ache.

Tittar ned på armen och blir besviken på mig själv. Vet inte hur ärlig man ska vara i bloggen. Bråkar, blir besviken, hatar, ledsen och saknar. Olika människor.

Men imorrn ska jag fan le och vara glad och inte förstöra stämningen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0